Just det, jag lovade ju att berättra hur det gick på min undersökning i fredags. På medicinskt språk heter det Laryngoskopi.

Jag var sjukt nervös innan, men det gick ju bättre än va jag trodde att det skulle göra. Jag fick göra min som tvåa och behövde inte ta någon bedövning. Thank you God för att jag inte har några kräkreflexer. De lilla röret tar dem in till typ gomspenen så är det en vinkling och som ett kikarsikte som filmar så ser man allting på datorn.

Mina stämband då. Ja, jag hade någonting som kallas för stämbandsknutor. Vanligtvis är stämbanden helt raka, men vid knutor så buktar det ut lite på olika ställen, som på mina som är i mitten. Troligtvis beror detta på att jag tappade rosten helt för någon månad sen och den inte kommit tillbaka än. Jag vet ju att jag låter som en sönderrökt gammal kärring ibland. Tur i alla fall att vi ska få träffa en logoped och ha röstträning. På de viset blir det lättare att få bort.

Tänkte försöka lägga in filmen på mina stämband, men fattar inte hur man gör så skiter i det.