Detta ska jag ägna mig åt imorgon. Jag ska nämligen besöka en foniater och undersöka mina stämband, eller stämläppar som man så fint säger. Det känns sjukt nervöst eftersom man antingen får instoppat ett stort metallrör eller om det inte fungerar (för kräkreflexerna) så får man ta ett microfiber genom näsan och gå den vängen. Fick i alla fall höra av några från klassen idag att man får någon slags banansmakande bedövnning. Usch.

Jag tar med mig ett USB-minne och ska få med mig filen hem. Måste ju sitta och kika på de snygga stämbanden. Här nedan ser ni, som vill kolla en film på hur det ser ut. Dock så används en grej utanpå halsen så att man ser svängningarna på stämbanden i slowmotion. I verkligheten syns inte svängningarna så mycket. Men visst är det häftigt hur stämbanden drar ut och ihop sig vid de olika tonerna? Det man ser typ precis framför eller över eller hur man ska säga är struplocket. Woho.

Är som sagt skitnervös och imorgon ska jag berätta hur det hela gick.