Allting går verkligen i ett i livet just nu. Kan inte riktigt bestämma mig om jag tycker det är skönt eller jobbigt, eller kanske både och?

Men jag måste ändå erkänna, har nog aldrig mått så bra i mitt liv som jag gör nu. Allting har liksom fallit på plats. Jag är mig själv och gör det jag vill. Ena dagen sitter jag och pluggar i 12 timmar och andra är jag ute till fem på morgonen. Jag älskar kontrasterna!

Visst, jag klagar på skolan och har mina dippar, vem har inte det? Skolarbetet vet jag ändå är värt någonting i slutändan, det kommer vara värt allting när jag står där om 3 år och 3 månader. Jag är trött och sover inte ordentligt. Men va fan? Jag är 20 år, det hör till.

Det var som jag och Madde prata om i lördags. Det är nu man ska leva livet, utan  några som helst begränsningar. Göra det man vill och leva för stunden. Lite spontant sådär liksom...